Jenneboradio -räcker Långt!

Hajar har ingen simblåsa. Därför ligger deras enda möjlighet i att hålla sig flytande på det djup de öskar, att simma. Hela tiden. Stannar de så sjunker de. Själv känner jag mig som en haj ibland. Måste vara på väg åt nåt håll. Hela tiden. På det ena eller andra sättet. Det är swoschet som … Fortsätt läsa 31 maj. Aldrig still. →

Med pörte (av finskans pirtti) avses oftast i dagens standardspråk en rökstuga, en bostadstyp som skogsfinnarna förde med sig till sina nya hemtrakter i de mellansvenska skogsbygdernafrån slutet av 1500-talet. Rökstugan är en knuttimrad stuga utan skorsten som utmärks av en murad eldstad vars rökgång mynnar inne i huset och ett isolerat innertak som i mitten är horisontellt, och bärs upp av två kraftiga, intimrade, … Fortsätt läsa 17 maj. Ännu en kväll i pörtet. →

Har man sagt a, måste man säga b. Varför det är så, finns det nog ingen förklaring till, annat än att den som börjat berätta något också måste fortsätta till dess att det går att finna något slags slut. Om det i sin tur har bäring på det här avsnittet av programmet Tjutvå, kan väl … Fortsätt läsa 10 maj. Du har post! →

Ingen skriver vykort längre. I alla fall inte sådana som föreställer planteringar utanför järnvägsstationer, kyrkor eller badstränder. Digitala hälsningar har ersatt. Å hur ser egentligen ett frimärke ut? Är den frågan ens ett fall för den här sändningen? Så här blev det i alla fall. Lite hit och dit.

Två nittioåringar, en artificiellt intelligent robot, två lyssnarmail, tre önskelåtar, 60 minuter sista onsdagen före Valborg. Ja, det låter ungefär som just den här upplagan av programmet Tjutvå!

En rak höger? Ingen vet riktigt varför. Det kunde lika gärna blivit en uppercut. Eller en jabb. En sak är säker, det här programmet har inget med boxning att göra. På något vis.

Vad kommer först, texten eller musiken? Det är som att fråga vilket som är godast av kaffe eller Hjälmargös. Alla tycker olika. I det här programmet spelar texterna den största rollen. Eller om det är musiken? Hursomhelst, utan det ena, faller det andra. i alla fall i sångernas värld. Det här programmet avnjuts bäst med … Fortsätt läsa 12 april. Hörlursradio. →

Det pratas för mycket. Så har det nog alltid varit. Utom innan språket fanns förstås. Då pratades det inte alls. Inge snack, bara verkstad, typ. Vad har det med nåt att göra? En bra fråga, som den säger som inte vet vad den ska svara. Nog om detta. Eller hör själv, som vissa säger.

Jag blir galen. Blotta uttrycket känns som en profylax för att inte bli det. Galen alltså. Är det kanske därför vi ofta påstår oss vara just galna? På det ena eller det andra. Eller bara för att det just då känns som det enda återstående alternativet. Att bli galen, för att inte förlora förståndet.

Den är inte riktigt över än. Vintern. Eller lågkonjunkturen för den delen. Isarna och räntan går upp. Solen går ner allt senare och ingen vågar tänka på när elpriset ska göra detsamma. Gå ner alltså. Hit eller dit, sak samma. I alla fall i det här programmet.

Ett regelbrott (minst), en spaning och 10 låtar som alla har något gemensamt. Mars mars måne… Den lyser i varje fall. Starkt.

En av de första vårdagarna. Solen skiner, sälgen knoppas och fåglarna kvittrar. I bäcken porlar det som aldrig förr och naturligtvis ska det köras motorsåg i idyllen. Naturens svar kom snabbt och skoningslöst. Träningsvärk. Lägg till några doser EPA-dunk och lite annat smått och gott, så vet du ungefär hur programmet lät. Annars kan du … Fortsätt läsa 1 mars. Träningsvärk och Epa-dunk →

En resa söker sin berättelse. eller om det var tvärtom. En timme om en 40-timmars tripp till Hamburg. Egentligen hände ingenting. Och vi tittade bara på. Vardagslyx.

Dagen efter dagen efter. Det borde ha serverats pizza men så blev det inte. Utan istället blandade smakbitar av både det ena och det andra. Något nytt, något gammalt och däremellan något helt annat. Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda. Eller om det var tvärtom.

Dan före dan före dan… Den 13 februari är det dags för World Radio Day. Jenneboradio håller igång sändningarna hela dygnet. Så den här upplagan av Tjutvå, var egentligen mest att betrakta som en shakedown. Såväl studion som tekniken verkar vara redo. Frågan är om programledaren är det? Han fick i alla fall en del … Fortsätt läsa 8 februari. Det är bara jag →

En bit gammal julskinka vajar långsamt fram och tillbaka i den bistra februarivinden. Tre talgoxar och en hackspett turas om att picka loss bitar av fettet från den gamla julskinkan som hängt upp i ett snöre i bärbusken. Hackspetten har nog inte varit här förut. I alla fall inte som någon har sett. Och såg … Fortsätt läsa 1 februari. Julskinkan och hackspetten. →

Tur eller skicklighet? Arv eller miljö? Dur eller moll, kallt eller varmt. Ensam eller tillsammans? Många frågor, ännu flera svar. Inget är rätt. Eller också är alla det. Rätt. Ingen vet. allt flyter. Eller om det var tvärtom. Ingen vet, allt flyter. Ungefär som här, en onsdagkväll i slutet av januari nådens år 2023.

Det är helt maagiskt… Nej, det är det inte. Det är som det är. En helt vanlig kväll i januari i ett avlångt land där merparten av människorna bor strax söder om polcirkeln. Onsdag kväll om man vill vara noga. Så här låter den, onsdagkvällen…

Första kvällssändningen för i år. Det handlade om statistik, kärnkraft och gammal musik i ny, eller i alla fall relativt ny, tappning. Inga konstigheter alltså.

Mellandagsrea. Sug på det. I ett drygt år har vi väntat på den stora utförsäljningen. Äntligen räcker mina surt förvärvade slantar till både en teve och två par strumpor till lille lille bror. Om det inte vore för att de tog slut, slantarna alltså, redan vid ”midsommar sale”, ”skolstartsrean” eller ”Black Friday”, ”Cyber Monday” eller … Fortsätt läsa 28 januari. Mellandagsrea. →